Bra Deckare

Jag har läst författarparet Roslund & Hellströms ”Tre sekunder” och gått från skepticism till fångad och nyfiken på mer.

Från baksidestexten:

”Han lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt. Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian.”

När jag läste de första trettio, fyrtio sidorna så var det med en växande irritation över sättet att skriva. Det är långa meningar över ibland en halv sida eller mer, det är ideliga syftningsfel och det är ofta  nytt talstreck trots att det är samma person som fortsätter prata. Saker som min svensklärare en gång i tiden skulle ha gett underkänt med bruk av massor av rödpennan. Skrivsättet gör att det stundtals är svårt att få flyt i läsningen, man måste stanna upp, backa tillbaka, tänka till innan man förstår hur författarna menar.

Detta irriterade mig en stund och gjorde att jag initialt förlorade fokus på berättelsen. Min undran var stor för hur de här författarna har kunnat få så lysande recensioner.